När talang inte räcker till
En av sommarlovets sista dagar tittade jag och min 10-åring på filmen Fame, den där härliga åttiotalsmusikalen om talangfulla elever som kämpar för berömmelse. Mot slutet av filmen får en av danseleverna brutalt ärlig (och i mitt tycke ganska fin) feedback från en ansvarsfull lärare som tydligt, men omtänksamt, menar att eleven bör ställa in sig på ett annat yrke än en professionell dansare. Eleven bryter fullständigt ihop (liksom min dotter).
När filmen är slut och tandborstningen avklarad är min 10-åring full av förvirring och frågor: Men mamma, vad menade egentligen läraren? Om han tränar mer? Och han tar privatlektioner, slipar på sin teknik? Läraren kan inte veta att det inte kommer att gå! Mitt föräldrarjag jublar stilla. Det är ju såhär vi kommunicerar i stort och smått (mest smått) varje dag. Om du vill och om du tränar, så kommer du att fixa det. Vi definierar inte talang som något du har eller inte har, utan något som utvecklas.
Men ändå. Det här med fallenhet och nedärvda förmågor. Räcker lust och träning hela vägen? Eller finns det ett ”utvecklingstak”? Boken ”Talang 2.0” av Linus Jonkman är en läsvärd bok (trots några år på nacken) som innehåller spännande forskning på talangområdet där resultatet är entydigt: det finns ingen medfödd talang. Det är, enkelt uttryckt, träning, motivation och miljö som skapar förutsättningar för världsmästerskap. Ja, eller framgång på jobbet kanske.
Talent management handlar om just detta: att attrahera och utveckla talang. För många är dock ordet talang synonymt med ”begåvning” eller ”fallenhet”, ord som ringar in ett mer statiskt synsätt. Hur vi definierar ord och vad vi menar ÄR viktigt. Det speglar våra värderingar och kommer att påverka hur HR-arbetet bedrivs i verksamheten; det kommer att avgöra vilka som anställs, premieras och befordras. Utmaningen blir ännu större när talangen vi söker efter till arbetsplatsen förblir odefinierad. För det är svårt att hitta rätt när vi inte vet vad vi söker efter.
Assessio föreslår i ett blogginlägg en mer specifik och praktisk definition av begreppet talang: ”egenskaper och förmågor som har stor strategisk betydelse för organisationens framtid”. Genom att specificera vad det är som är så viktigt för verksamheten blir det tydligare för medarbetare att utveckla och enklare för ledare att stötta. Vilka färdigheter, kompetenser, beteenden och attityder utgör vårt framgångsrecept?
Det vore förstås enkelt om detta recept var glasklart i verksamheten. Många verksamheten har dessvärre inte lagt ned särskilt mycket arbete på detta. Det är svårt och vår omvärld är föränderlig, så receptet blir aldrig ”klart”. Men om talang är ett ord som används i strategidokument eller målformuleringar så är det värt en stunds reflektion. Vad är det vi menar och varför är det viktigt för oss? Ett första steg på vägen kan vara något så enkelt som att låta alla i ledningsgruppen besvara frågan: ”Om du inte använde ordet talang, vad skulle du då använda för ord?” (för övrigt grym fråga i många sammanhang eller i feedbacksituationer där ord kan ha många betydelser eller tolkningar).
För danseleven i Fame, som enligt läraren saknade ”talang”, visade det sig att det som saknades var egen motivation. Det är svårt att ”live forever och learn how to fly” utan den ingrediensen. Den förklaringen fann min dotter mycket trösterik. Ordningen var så att säga återställd.
(Det här blogginlägget publicerades ursprungligen på Edge HR)