Världens bästa karriärfönster!
Som talangutvecklare älskar jag föräldraledigheter. De utgör fantastiska karriärfönster och möjligheter till intern vidareutveckling – om vi väljer att se dem så. Jag tycker det är enormt belönande när den interna (inte riktigt redo men ändå så talangfulla) kandidaten vänligt knuffats ur sin bekvämlighetszon, och blommar ut ytterligare i nya uppgifter och sammanhang.
Vid rekrytering till tidsbegränsade uppdrag beter vi oss nämligen lite annorlunda. Vi är mer pragmatiska och tillåtande – det är ju trots allt (tids)begränsad skada som kan uppstå. En intern kandidat innebär flera fördelar: hon kan affären, navigerar effektivt i organisationen, och är inskolad i strukturer och processer. Kompetensmatchen är hygglig, potentialen hög – ja men då kör vi. Vi tillåter uppdraget att formas av individen och upptäcker snart att ”jo, det här går ju också bra”. Annorlunda kanske, men fortfarande bra.
Jag har i rollen som talangutvecklare varit ivrig pådrivare av dessa planer och matchningar och jag har sett massor av kollegor växa av både förtroendet och uppdraget. Inte sällan innebär det tillfälliga uppdraget en språngbräda för mer långsiktiga utmaningar inom verksamheten. Utan dessa utvecklingsfönster i våra organisationer skulle vi gå miste om stor inneboende potential och jag är övertygad om att rastlösa medarbetare skulle gå externt för chansen att accelerera sin utveckling.
Föräldraledigheter bidrar med en fantastisk dynamik på våra arbetsplatser – helt naturliga arenor för små och ibland riktigt stora utvecklingskliv. Låt oss betrakta dem som de planerade karriärfönster de kan vara och ta oss an bemanningen av dem i den andan. Det är hög tid nu, enligt SCB föds flest barn under sommaren, och allra flest i juli. Peppa blivande föräldrar att njuta av sin rätt till ledighet, och peppa interna kandidater att åta sig ett nytt uppdrag. Det gagnar blivande föräldrar, vikarien och definitivt verksamhetens långsiktiga kompetensförsörjning.
Och outbytbara – det är vi ju faktiskt bara på hemmaplanet.